30 november 2010

i'm so fucking special - föreställningsdag.

 Den 25 november var det (äntligen) dags för .2991. Det gick så bra! Speciellt andra föreställningen gick som en dans (ha ha ha/torrtjej92).Så bra att vi grät mjölktårar efter det. Det måste sett ganska bisarrt ut med fjorton svettiga, vitsminkade, hulkande tjejer i en stor kramklump. He he he.
 I spegeln i vår så kallade loge (den hade inte ens en toalett eller handfat, dock spegelsplitter på golvet!) såg man ut som om man aldrig dansat i hela sitt liv.
 Hi hi hi.
 Och så fick man jättegula tänder i jämförelse med ansiktet. Jätteäckligt, och jag tror att denivit och alla de där blekatändernaföretagen kommer gå på massa plus den närmsta tiden tack vare det.
 Olivia.
 Elina doing the eye.
Vitsminkad, yes. Den där mascaran gick verkligen inte bort! Var tvungen att sminka över den med svart mascara dagen efter. Men snyggt är det fan.

Jag är så himla glad och stolt över min fina dansklass som har jobbat så jävlaranamma-hårt för att få det här att bli så bra som möjligt. Och vi lyckades verkligen, vi lyckades. Tack!

pussen.

i'm so fucking special - 24 november.

 I torsdags hade Södra Latins avgångsklass (dvs. vi) sin sista föreställning i Sverige. Sorgligt men ändå fint.
 Vecka 47 var produktionsvecka. Den bästa och värsta veckan på året, fast mest år bästa-hållet.
 Vi repade och repade och repade. Sååå mycket. Ni anar inte.
 Nikita.
 Saga.

 Och så provade vi ut kostym. Först hade vi tänkt mjuka färger, typ mörkgrönt, ljusrosa och så. Men det blev heelt fel och bara skogsmulligt. Så vi trotsade alla mens-regler i världen och bestämde oss för vitt.
 Plus vitsminkning. Till och med vit mascara (vilket jag kom på är hur snyggt som helst!)
 Musiken fixades. Vi fick ju specialskriven musik av Bård Ericson, vår nyfunna musikarvän. Han är så himla duktig.
 Vitt,
 Vitt.
 Sen kom vi till teatern. Teater Replica. Den var sådär måste jag säga, inte så bra ljusutrustning och så, men bra scen.
 På onsdagen tillbringade vi sex och en halv timme på teatern med att plocka ner lampor...
 ...plocka ner änne fler lampor...
 (...leka lite emellan...)
 ... och sätta upp lampor.
 Schleu.
 Såhär glad var jag, tydligen.
 Såhär glad var Minda.
 Och pratades en hel del. Inte orkar man koncentrera sig hela tiden.
 http://www.youtube.com/watch?v=a1Y73sPHKxw
 Vilma.
 Lisen. Vår egna lilla super mario!
 Vilma.
 Ljus-Johan fick en gloria när han jobbade. Så bra är han.
 Sen fick jag pilla lite på ljusbordet också. (Fast det här är ljudbordet, men det var snyggare.)
 Animationen som rullade under hela föreställningen gjorde vår språkarvän Ernst. Han är typ bäst!
 Sen var det dags för ljusrep.

 Schleu.
.2991
 (Alla ville vara med och säga sin mening om ljuset!)
Klockan halv tolv slutade vi på teatern och fick gå hem för några timmars sömn innan premiärdagen skulle gry. Iiihh.