slakthuset/stockholmssyndromet.

 

igår var jag på premiären för slakthuset/stockholmssyndromet. det var det fetaste jag någonsin varit på tror jag. alltså. som saga så klokt påpekade så finns det inte många ögonblick i livet av ren och skär lycka, men igår var en av de gångerna.

jag tror jag skrek till (ni vet sådär jättetöntigt pipigt "iiih") av lycka/taggighet/beundrande-av-de-fantastiska-eldsjälar-som-startat-klubben hundramiljoner gånger. jag älskar lokalen. jag älskar musiken. jag älskar mina vänner. älskar att vi för en gångs skull var samlade (förutom vilma, dåra...)

älskar.

två saker:
ett:
de har andy warhol-lampor i taket i ett rum. dog när jag hörde det.
två:
det är blodstänk på de inglasade, upplysta proppskåpen vid sidan av rökbåsen. dog av gåshud. på ett bra sätt.