jag har gått från väldigt kär till obegripligt ensam.

var på en föreläsning tidigare i höst om studieteknik.
har följt de tipsen som gavs ungefär ingen gång.
så nu tänkte jag att jag skulle ta itu med det.
typ.

för föreläsaren sa att det är mycket viktigt att inte bara lägga in jobb och pluggtid på schemat, utan även mer avslappnande grejer. som sömn och beröring. (obs. ja, han sa precis så: "beröring"). så då tänkte  jag att om jag lägger in beröring nu på fredag kväll (#skriver in på schemat), hmm.. klockan 20.00-22.00. jo, men det blir nog bra...

så... bara så att ni vet så ligger det nu schemalagt "beröring" på fredag 20.00-22.00.... ... ...   ............. .... ... . ... .. .. .. .. ....... ...

and i'm feeeling.... goooood!

sitter här och följer min iphones väg genom landet till mig. DET STÅR ATT DEN KOMMER TILL MIG IMORGON. älskade finaste bästaste!

övrig status:
TRÄNINGSVÄRK I...
*vader - check!
*baksida lår - check!
*insida lår - check! (obs. detta kom redan under lektionen igår)
*rumpa - check!
*övre delen av rumpan/ryggslutet - check!
*övriga delarna av ryggen - check! (speciellt när jag hänger fram med huvudet, ojojoj)
* revbenen - check! (speciellt när jag andas djupt= får ta renässanskorsett-andetag)

*axlarna - check!

yes!

en massa skor i hela hallen, folk vid fläkten som röker...

 det var fest i fredags på grönan och hela världen var veronicas. och kajsas och sagas och min.

 saga.

 jag ville också vara på taket.

 sen började det.

 veronica.

 maggio.

 är.

 så.

 himla.

 vacker.

 och fantastiskt bra såklart. det är ju därför man står ut med att trängas med de folk (eller som saga sa: kreaturen) som var där. hemskt jobbiga. många i alla fall. inte alla.

 det här var under någon väldigt fin låt. tror till och med att det var "snälla bli min" aka. gråtlåten.

 <3

 det var himla fint. sen gick vi till slakthuset, det var så roligt att jag droppade av svett typ. lite äckligt...

en såndära arbetsskada...

borstar tänderna. spottar ut tandkrämsskum. borstar vidare. spottar igen. stannar upp med huvudet i handfatet och ba: "aej, sådär ska inte latteskum se ut. det ska vara mer krämigt. alldeles för mycket bubblor." #arbetsskadad

it is always darkest before dawn.

ikväll:
- veronica maggio
- slakthuset

wohooo!

mh.

jo, definitivt förkyld nu. eländes elände typ. för jag har även bränt handen, brännskada grad ett och två. ont. (oj vad fel det känns att skriva såhär när jag samtidigt ser på tv om svält och vilka som tjänar på krig.) i alla fall. hälsenan är typ bra! woho!

+ har tappat bort min iphone = är lite handikappad.

allting snurrar.

.

jag håller på att bli förkyld! det vill jag inte! jag som verkligen hade sett fram emot att ta min första danslektion på typ ett halvår imorgon. men. det får nog vänta en vecka till. jävla knallhöst (det är ju alltid nu i början av hösten som det slår till. typiskt att man (läs: jag) aldrig lär sig(mig).

jobbade tretton timmar idag i bistron, från öppning till stängning. jag hade laddat upp för värsta rush-dagen, men det var förvånansvärt lugnt hela dagen. alla ville bara ha cappuccinos och lattar.... (guuud vad intressant att läsa verkligen. jag glömmer alltid att såntdära bara är intressant om man också jobbar på mitt jobb. helt och fullkomligt ointressant för utomstående. jag ska komma ihåg det till nästa gång så ni slipper det här.)

ska sova bort lite snor i huvet och så nu.

guten nacht!

det kallas för tvivel. (bra låt det där alltså)

jag har nu tagit på mig ett till jobbuppdrag. men det låter ju så himla spännande och kul! men det är svårtsvårtsvårt att få in i kalendern...

som ni kanske ser... (kladdkladdkladdkladd).

tihi.

lyssnar på lars winnerbäck.

då får man spela att man är glad.

om man deppar så får man låtsas att man är glad ändå och sätta på lite läppstift så känns de hele i alla fall lite bättre. sen måste man komma ihåg att ta bort läppstiftet om man ska vara privatlärare åt en femtonåring (måste se modest och lagom representabel ut).

obs. har googlat ordet representabel och tydligen får man inte säga det eftersom det är en blandning av orden representativ och presentabel. men det struntar vi i va?

samlar vuxenpoäng:

besöker+ringer kelios hittegodsavdelning i björknäs - 10 månader
spärrar abonnemang - 10 månader
gör polisanmälan - 14 månader
ringer försäkringsbolaget - 26 månader
ringer och spärrar telefonen så ingen kan ringa från den. (bastards) - 27 månader

ska nu bara leta reda på kvitton och skicka saker på snigelpost, sen har jag åldrats 7, 25 år. tänk, från 19 bast till drygt 26 på mindre än ett dygn.

hejdå.

jag har idag tappat bort min iphone.
min iphone.
mitt tidsfördriv.
min vän.
min planerare.
min väckarklocka.
min kalender.
mitt sociala cyberliv.
mitt morgonpasset i P3.
min åh-nej-jag-orkar-inte-just-nu-kollar-nog-lite-i-telefonen-och-ser-upptagen-ut-räddning
min älskling.

plus att jag glömde laddaren på jobbet. fast det gjorde ju inget. den kommer jag inte behöva någe mer.........

prat med mig själv.

livet rullar på. nu är det september också. hejdå sommaren 2011, vi ses aldrig mer igen. nu tar de säkert in uteserveringarna på medis. då vet man att det är höst, brukar jag tänka.

förhoppningsvis kommer jag på snart vad jag vill hålla på med när jag blir stor. snart. nja, kanske inte snart, men vet ni vad? jag tror det går framåt. långsamt börjar jag nog förstå vad jag vill hålla på med. det känns åtmindstone som om mitt undermedvetna börjar ordna upp det.

ingen panik. stressa inte. ingen panik. du behöver inte ha A på alla tentor, det är ändå ingen som bryr sig. börja dansa och ha kul.

jag ska försöka.

.

fick en fantastisk fin kommentar på mitt förra, mindre fina, inlägg som jag känner att jag vill svara på.

"jag vet att det är din ensak, men jag blir så ledsen när jag ser det du skriver om att du ''måste bli smal''. Enligt mig är du en av de vackraste personerna i världen och det som gör mig så nere är insikten att inte ens de mest åtråvärda kan känna sig nöjda. vad är det då vi strävar efter"

för det första: tacktacktack! vilken komplimang.

för att gå över till det mer allvarliga: jo, jag funderade ganska länge på om jag skulle skriva det där sista eller inte, för det är en sådan kommentar som jag hatar. både när andra fäller den och när jag själv tänker den. men lik förbaskat finns den där ibland. ibland poppar den upp som ett slajmigt monster och tycker att den ska kunna bestämma över hur jag mår. vad gör man då? jo, jag försöker stryka över den. som jag gjort i texten. försöker inse att jag har den, men att den är fel, fel formulerad och bara destruktiv. stryka över. stryka stryka över.

på något sätt tycker jag också att det kan vara ett sätt att visa att jag inte är någon idealbild, jag är inte perfekt. jag vill att min blogg ska vara lite mänskligare än så. (mina pruttar luktar också illa.) jag har både bra och dåliga sidor, bra och dåliga tankar, som allihopa. (?)

dock tycker jag att jag har ett ansvar att förklara vad jag menar med det jag skriver, och jag hoppas att det blir tydligare nu. låt oss försöka stryka över alla destruktiva, onödiga, töntiga tankar. nu.

vad är det vi strävar efter? ingen aning.

(bild från i fredags. thick & boney)

,

hej.

står och stampar. står. stampar. stampar. står. ingenting är bra nog. får inte till någonting riktigt. måste fixa csn. måste fixa plugget. måste redigera bilderna. måste bli bra. måste träna excentriskt (eller vad det nu hette). måste ladda upp på facebook. måste betala räkning. måste skicka in. måste bli smal.  

hejdå.

tjoho.

hej jag luktar svett.
jag har varit på min första föreläsning på konstvetenskapkursen.
det var intressant.
jag somnade inte en enda gång och då behövde jag inte ens kaffe.
bra grej.
åh, förresten: jag hatar sl lite.
och jag tycker inte riktigt om mitt jobb. ska jobba imorgon också.
hemskt deprimerande.

roligt var i alla fall att afterworka/preschoola med mini på gondolen.

hardcore var ordet.

nu ska jag duscha.
jag får nog cykla till jobbet imorgon.
jävla sl.