"jag vet att det är din ensak, men jag blir så ledsen när jag ser det du skriver om att du ''måste bli smal''. Enligt mig är du en av de vackraste personerna i världen och det som gör mig så nere är insikten att inte ens de mest åtråvärda kan känna sig nöjda. vad är det då vi strävar efter"
för det första: tacktacktack! vilken komplimang.
för att gå över till det mer allvarliga: jo, jag funderade ganska länge på om jag skulle skriva det där sista eller inte, för det är en sådan kommentar som jag hatar. både när andra fäller den och när jag själv tänker den. men lik förbaskat finns den där ibland. ibland poppar den upp som ett slajmigt monster och tycker att den ska kunna bestämma över hur jag mår. vad gör man då? jo, jag försöker stryka över den. som jag gjort i texten. försöker inse att jag har den, men att den är fel, fel formulerad och bara destruktiv. stryka över. stryka stryka över.
på något sätt tycker jag också att det kan vara ett sätt att visa att jag inte är någon idealbild, jag är inte perfekt. jag vill att min blogg ska vara lite mänskligare än så. (mina pruttar luktar också illa.) jag har både bra och dåliga sidor, bra och dåliga tankar, som allihopa. (?)
dock tycker jag att jag har ett ansvar att förklara vad jag menar med det jag skriver, och jag hoppas att det blir tydligare nu. låt oss försöka stryka över alla destruktiva, onödiga, töntiga tankar. nu.
vad är det vi strävar efter? ingen aning.
(bild från i fredags. thick & boney)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar