nu åker jag snart. om tolv timmar sitter jag på planet till moskva och då har äventyret börjat. jag kommer inte kunna hålla två bloggar igång under tiden jag är ute och flänger, så följ med mig till

stigande.blogspot.se

istället.

det blir bra hörrni.

pussar

nä mina vänner,

nu drar det ihop sig. det är bara tolv dagar kvar.
symptom:
- ont i magen
- huvudvärk
- mani
- ont i magen
- ögon som tårar sig lite på måfå
- tryck över bröstet

nä. inte riktigt, men jag är sjukt nervös nu.
var idag hemma hos pappa och plockade ihop ett reseapotek
ska börja packa nu
provpacka
fattar ni?
tolv ynka dagar.

mina vänner

jag är i skåne och hänger med min lilla lilla släkt. mina två kusiner tex. de är tretton och fjorton, äter HELA tiden och bråkar med varandra ännu mer. som det ska vara. själv har man hu fått fightas alla syskonbråk i huvet mellan mina olika schizopersonligheter pga ensambarn. obs, ej bitter.

ska hålla mig på sydligare breddgrader nu tills på måndag. det är ju troligtvis sista gången jag ser min släkt på sjukt länge. yes yes, nu närmar det sig.

satt på kulturhusets tak och tog en kaffe + quality time med mig själv. vid bordet bredvid sitter två män och en liten flicka ca två år. plötsligt kommer två-åringen fram till mitt bord och klättrar upp på stolen bredvid mig. jag börjar prata med henne (hon pratar inte tillbaka, men pillar intresserat på mina saker som ligger på bordet). så FRUKTANSVÄRT söt liten tjej. blev helt kär.

sen kommer en av männen (obs: SNYGG) fram till mig och ba: vi tänkte gå och träna i några timmar, passar du henne så länge eller? jag ba: absolut! han: på riktigt?! jag: ja! men sen kom vi fram till att det skulle vara jobbigt om hon skulle bli arg eller upprörd, så det gick nog inte. men han påpekade att han inte tvivlade en sekund på att det skulle gå hur bra som helst. jag tänkte att det nog fanns en chans att jag skulle kidnappa henne, men det sa jag inte.

så gick de. hejdå.

hoherodskopf.

 helt plötsligt hade vi farit tre kvart från Alsfeld och hamnat på Hoherodskopf. där startade vi upp allting med att sitta långbord och skära grönsaker kollektivt.

 här är anledningen lite till varför vi sågs, Friederike fyllde 50 i år! wiih. men sen är det ju också sjukt trevligt att ses sisådär vartannat år.

 tyskt landskap.

 välkomstdrink. (obsobs. ölen som Theo håller i är alkoholfri, vill framhålla detta pga vill inte ha missförstånd, hehe)

 wiii.

 

lokal öl pilsner. najs.

 Elena.

 när det blev natt så var det fruktansvärt mycket åska runtikring, så vi gick ut för att kolla på himlen och fundera på livet och övrigt.

 boom boom.

 sen började det regna.

 

massor. så jag var tvungen att gå in. och sova.

 nästa dag ville farmor spexa. hon är så spexig så.

 sen: en promenad i skogen.

 gå upp i ett högt torn för att se utsikt. skog.

 Friederike

 Klaus och min farmor. min farmor är alltså typ 170 cm. fatta hur lååång Klaus är!

 här är (nästan) hela gänget (de som var hurtiga nog att gå på promenad dvs).

 och såklart träffade vi på en herde med får.

 honom stod vi och pratade med ett tag.

 han hade här 600 får och 300 lamm (!!!)

 och det var dags för en till utflykt. till Schotten. där växte min farmors mamma upp, och vi skulle kolla på huset där de bodde.

såhär såg det ut! sjukt stort. det finns även en kärlekshistoria om min farmors mamma som jag tänkte spara till senare. (påminn mig! jag kommer att glömma)

 på kvällen kom vi tillbaka till vårt hus och plötsligt hördes det trumljud utifrån, vi gick ut och kollade vad som stod på. fann att de hade 40-årskalas i restaurangen intill (40 åringen fick tex en rullator i present) och de hade en skotsk trumorkester som spelade. så Anne (allas mamma och chef) frågade om de inte kunde komma till oss och spela. och så gjorde de det!!!

 alla blev ganska överraskade när det plötsligt stormade in en skotsk armé och förde väsen.

 framåt småtimmarna är det dags att sitta på verandan och spela gitarr och sjunga låtar som var poppis på flower-power-tiden och som dagens ungdom inte kan sjunga med i.

 självfallet görs detta på en näst intill obegriplig tysk brytning. genuint och bra. till höger i bilden ser vi en tonåring som ej vill vara med på bild egentligen. han ba: "om du fotar mig så tar jag sönder din kamera." (fast på tyska) det var INTE kul så jag blev dödsallvarlig och ba "du. tar. inte. sönder. min. bebis." (fast på tyska, eller låtsastyska, lite svårt att avgöra). han förstod nog allvaret i situationen för kameran är fortfarande intakt.

 här är en annan som inte ville vara med på bild. vad är det med tonårspojkar och kameraskräck?! men jag tvingar mig ju på och då blir det bilder. känner såhär: >>HAHA NU KAN ALLA SE HUR DU SER UT NÄR DU BORSTAR TÄNDERNA ba för att du aldrig vill bli fotad när jag vill fota<< mvh skadeglad.

dagen efter så åkte vi hem igen. och så var det med det. för jag skulle nämligen jobba igen på måndagen tidigt tidigt. hade jag inte gjort det hade vi kunnat åka till Kassel för Dokumenta (STOR konstutställning som hålls i Kassel vart femte år). MEN DET KUNDE VI JU INTE och jag grät lite inombords.

obs: varning för hästar.

 

i helgen var jag (som bekant) i Tyskland och träffade mina släktingar. de bor i Alsfeld, det ligger ungefär två timmar från Frankfurt om man åker tåg.

 mina sysslingar har två hästar, och jag fick följa med till stallet och rida, iih. så jag tänkte helt enkelt proppa bloggen med hästbilder nu så det fyller upp kvoten tills 2014.

 rompa.

 om det kliar får man hjälpa till att klia.

 

 Miriel

 Sabine och Rigoletto.

 Elena och Miriel

 Det var helt fruktansvärt varmt, kolla bara på ådrorna som nästan poppar ut ur huden.

 denna bilden ville jag ha med bara för att skryta lite om att min syssling är fetbra på hästhoppning.

 sen var den dagen lite slut, nästa dag skulle vi åka vidare till Hoherodskopf där vi skulle festa loss.