hoherodskopf.

 helt plötsligt hade vi farit tre kvart från Alsfeld och hamnat på Hoherodskopf. där startade vi upp allting med att sitta långbord och skära grönsaker kollektivt.

 här är anledningen lite till varför vi sågs, Friederike fyllde 50 i år! wiih. men sen är det ju också sjukt trevligt att ses sisådär vartannat år.

 tyskt landskap.

 välkomstdrink. (obsobs. ölen som Theo håller i är alkoholfri, vill framhålla detta pga vill inte ha missförstånd, hehe)

 wiii.

 

lokal öl pilsner. najs.

 Elena.

 när det blev natt så var det fruktansvärt mycket åska runtikring, så vi gick ut för att kolla på himlen och fundera på livet och övrigt.

 boom boom.

 sen började det regna.

 

massor. så jag var tvungen att gå in. och sova.

 nästa dag ville farmor spexa. hon är så spexig så.

 sen: en promenad i skogen.

 gå upp i ett högt torn för att se utsikt. skog.

 Friederike

 Klaus och min farmor. min farmor är alltså typ 170 cm. fatta hur lååång Klaus är!

 här är (nästan) hela gänget (de som var hurtiga nog att gå på promenad dvs).

 och såklart träffade vi på en herde med får.

 honom stod vi och pratade med ett tag.

 han hade här 600 får och 300 lamm (!!!)

 och det var dags för en till utflykt. till Schotten. där växte min farmors mamma upp, och vi skulle kolla på huset där de bodde.

såhär såg det ut! sjukt stort. det finns även en kärlekshistoria om min farmors mamma som jag tänkte spara till senare. (påminn mig! jag kommer att glömma)

 på kvällen kom vi tillbaka till vårt hus och plötsligt hördes det trumljud utifrån, vi gick ut och kollade vad som stod på. fann att de hade 40-årskalas i restaurangen intill (40 åringen fick tex en rullator i present) och de hade en skotsk trumorkester som spelade. så Anne (allas mamma och chef) frågade om de inte kunde komma till oss och spela. och så gjorde de det!!!

 alla blev ganska överraskade när det plötsligt stormade in en skotsk armé och förde väsen.

 framåt småtimmarna är det dags att sitta på verandan och spela gitarr och sjunga låtar som var poppis på flower-power-tiden och som dagens ungdom inte kan sjunga med i.

 självfallet görs detta på en näst intill obegriplig tysk brytning. genuint och bra. till höger i bilden ser vi en tonåring som ej vill vara med på bild egentligen. han ba: "om du fotar mig så tar jag sönder din kamera." (fast på tyska) det var INTE kul så jag blev dödsallvarlig och ba "du. tar. inte. sönder. min. bebis." (fast på tyska, eller låtsastyska, lite svårt att avgöra). han förstod nog allvaret i situationen för kameran är fortfarande intakt.

 här är en annan som inte ville vara med på bild. vad är det med tonårspojkar och kameraskräck?! men jag tvingar mig ju på och då blir det bilder. känner såhär: >>HAHA NU KAN ALLA SE HUR DU SER UT NÄR DU BORSTAR TÄNDERNA ba för att du aldrig vill bli fotad när jag vill fota<< mvh skadeglad.

dagen efter så åkte vi hem igen. och så var det med det. för jag skulle nämligen jobba igen på måndagen tidigt tidigt. hade jag inte gjort det hade vi kunnat åka till Kassel för Dokumenta (STOR konstutställning som hålls i Kassel vart femte år). MEN DET KUNDE VI JU INTE och jag grät lite inombords.