Hur länge har du bloggat?
Jag började blogga i juni 2007, på en blogg jag döpte efter en av Tokio Hotels låtar. (Tro det eller ej, jag var en av de där upp-till-öronen-förtjusta småflickorna med alldeles för mycket kajal och bara svarta kläder.) Sen tröttnade jag på det (läs: växte upp) och började blogga om dansen med min bästa kompis Niki. Feelin' good, det skulle så småningom utvecklas till en hel hemsida om dans tänkte vi. Idén gick i kras då Niki var mindre motiverad (läs: teknisk) än jag. Det var inte längre roligt att blogga.
Varför valde du att börja blogga?
Jag tror att det alltid på något sätt handlat om att få ut mig känslor. Känslor som jag kanske inte alltid har förstått eller förstår får jag genom bloggen utlopp för. Jag ser också bloggen som mitt biträdande minne, ibland blir jag så rädd för att tiden bara rinner iväg och då känns det bra att kunna se tillbaka och komma ihåg vad man gjort av tiden hitintills. Kanske förhoppningsvis också komma på vad man skulle vilja fylla den tid man har kvar med.
Varför heter din blogg "den del som aldrig blev din"?
Åh, det har med mitt brustna hjärta att göra.
Min favoritmening på Oskar Linnros debutalbum är "en tredjedel av den jag var går hem, för en är krossad, en är din" (jag har nästan alltid en speciell favoritmening i album). När mitt hjärta krossades på grund av olycklig, obesvarad kärlek formulerade jag om meningen; "två tredjedelar av den jag var går hem, för en är krossad, en fick aldrig bli din."
Och så tänkte jag när jag satt bland skärvorna av mitt krossade hjärta att jag måste börja om på nytt. Bli lite starkare och fixa lite Karlssons klister för att försöka klistra ihop de där skärvorna. På något sätt är den här bloggen lite av det där klistret. Bevisa för mig att livet går vidare och att det går bra. Bloggen är en del av mig, den människan han kunde haft, men aldrig ville ha. Något i den stilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar