Birthdaypics. När jag fyllde arton.

När jag fyllde arton gjorde Mini en film till mig. Med de absolut finaste bilderna hon kunde hitta. Blir så glad när jag ser den. Här är den:

håhåjaja.

Har precis varit på ettårskalas. Bilder kommer sen. Jag älskar barn!

Jag har även köpt finaste handväskan. Åh, alltså. Bilder kommer på den också. Håll ut. Nu ska jag städa lite och sen flytta mitt pick och pack till Gotlandsgatan. Såärdet.

pussen.

puss.

Jag. är. så. trött.

Jobbade nästan tolv timmar idag, fötterna värker och ögonlocken är tuungaaa. Jag har dock haft jättekul idag! Gjorde min första latte i finkaffemaskinen, dubbel espresso, älgfärsbiffar, plockat in och ut diskmaskiner, gjort x antal termosar med fulkaffe. iiihh. Så roligt, men nu är jag trött. Tänkte ta en liten powernap nu innan jag drar till Lilla Wien för att beundra och digga till Något nytt med Nora Ullert i spetsen. Kom dit vettja, de går på vid tio och känner jag Nora rätt så blir det fetnajs!

Så, nu: powernap. Sen: PARTEY!

lalalalaaaa.

Antiklimax. Naturkunskapsprovet var för lätt för att det skulle kännas bra. Hur i hela friden ska jag ha kunnat visa någon nivå över godkänt på det provet? Maj gard.

Imorgon bitti är det kneg klockan sex. Ska jobba på café och så. Iiiihh, måste sova snart alltså. Jag är så dålig på att gå och lägga mig i tid.

Förresten så tänker jag alltid på den här parodin när jag ser originalet på tv. Fnissar till varje gång! HI HI HI.

och man kan gå längst Seine.

 

 Jag saknar Paris så mycket. Så. himla. mycket. Har precis framkallat en helt bunt med Parisbilder och jag skulle kunna sitta och bara titta på dem hur länge som helst. Speciellt när resten är i Berlin och jag ska ha naturkunskapsprov om en timme.

aaaaaaaaaah.

jag kan numera meddela att jag hatar naturkunskap. speciellt eftersom det är sista provet för kursen imorgon och jag har ungefär såhär mycket koll:

[...]

helsinki dance company - XPSD

Blivande kulturtant Stina Stjernkvist kom precis hem från moderna dansteatern och Kenneth Kvarnströms "XPSD". Exposed.

Det var så vackert och behagligt för ögat att se på. Dans, dans, dans, dans, bara en massa dans. Och det var inte flummigt, det var bara så vackert. Precis perfekt längd.

Jag upplevde verket som så himla fint, inte bara visuellt, utan även emotionellt. Jag blev väldigt rörd av det, och det konstiga är att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det var (och då vet man att det var bra). Verket utstrålade verkligen en stark tillit dansarna emellan. Åh.

Ljudet, ljuset, dansen. Mmmh.

Och jag kan inte fatta att vi ska få dansa med dem i januari. Vi. ska. få. dansa. med. dem. Jag ser så mycket fram emot det så jag-vet-inte-vad. Nu måste jag skriva en dansanalys på den också som Kenneth ska få läsa. Heeeeh, nej?

(imorgon bitti klockan fyra åker mina fina till Berlin.)

pussen.

Ekman's Triptych Rehearsal Trailer

alexander ekmans triptych: a study of entertainment.

jag kom precis hem från dansens hus. såg alexander ekmans triptych: a study of entertainment.
jag tyckte den var
fantastisk
rolig
underbar
överraskande
annorlunda

men jag blev även lite besviken, det ska jag inte sticka under stolen med. jag blev besviken på tredje akten. första var nämligen helt otrolig, underhållande, snabb i vändningarna, överraskande, nytänkande (fast ändå inte) och ute i foajén under pausen var det också fantastiskt.

så kom vi in i salongen igen för att se tredje delen. förväntningarna tryckte mot taket. och det som visas på scen är en man i svarta boxers som rör sig med mycket motstånd (som saga sa: han har muskler jag inte ens visste fanns), muskelarbete på hög nivå. projicerad på väggen är en klocka som räknar sekunder, minuter, timmar. resten av scenen består av utspridda dansare som drar i band fastsatta på olika ställen av scenen. de rör sig i slow motion. denna scenbild förblir oförändrad i en sisådär tio minuter. (klockan började ticka långsammare och långsammare.)

(jag tror att) jag förstår själva grejen med akten i sig. men det var ett sånt antiklimax efter en up-tempo, vitsig första akt. byt plats på akterna alexander ekman?

allt som allt var a study of entertainment just vad det var: underhållning. och första akten kommer ligga mig mycket varmt om hjärtat ett tag framöver, den tog mig med absolut storm.

pussen.

morgon.

ikväll ska jag på cullebergbaletten! iiiiihhh. jag är så ohyggligt taggad. (förresten älskar jag servisen berså. om ni ville veta.)

så är det på södra latin.

Jag har fortfarande träningsvärk från i lördags. Värst är det när jag ska knäppa upp bh:n, behöver nog lite hjälp med det (hö hö hö).

I alla fall. Hade redovisning om buller på arbetsmiljö och säkerheten idag. Självklart med tillhörande rebus, stödbulle och hörselkåpor. Bara för att spice it up liksom. Annars är vardagen ganska trist och grå. Vännerna åker till Berlin på torsdag och lämnar mig med naturkunskapsprov på fredag. Kul.

Ska snart iväg och dansa för Roine. Det är roligt. Vi hörs mina darlings.

pussen.

the atrocities.

Idag är Pluggdagen med stort P.

Naturkunskap klart!

Engelska klart!
Arbetsmiljö
Improvisation och komposition

Mina armar är helt söndervärkande av träningsvärk. Det är bra.

men den tid kommer, ja, den är redan här.

Jag har varit på tjejläger med mina fina tjejer från Högalid. Vi tog vårt pick och pack och åkte ut till en lägergård i fredags.

 

Jag har aldrig sett vitlökar såhär förut, men såhär ser de i alla fall ut i genomskärning.

Sofie och Julia gjorde hommus, Julia gjorde - Sofie provsmakade.

Vi gjorde rotfrukter i ugn. MUMS.

Och falafel. MUMS.

Sen var det (såklart) efterrätt. Äppelpaj med vaniljvisp, cheesecake och kladdkakemuffins.

Vi pratade länge och mycket om viktiga saker. Det är inte ofta man tar sig tid att verkligen göra det, men det lönar sig.

Elin (vår präst) sa så fint att samtala så är som ett maratonlopp för själen.

Linnea och Sofie.

Det var en massa gott. Här är jag.

Lördag morgon och vi gick upp kvart i åtta för en timmes yogapass. Sofie är bäst på det där med yoga, så hon höll i passet.

Sen gjorde vi i ordning brunch.Gröt, hemlagat bröd, fruktsallad, smoothie, juice, keso, groddar, ost, marmelad... listan kan göras ännu längre.

Julia och Matilda. Vi fortsatte att prata om viktiga saker, om tro och om fundamentalism.

Jag bakade scones, det borde man göra oftare.

 Och det var bara bäst!

pussen.

tanter, trångsynthet och viljestyrka.

Fick åka tillbaka lite tidigare idag från tjejlägret (det kommer ett separat inlägg med bilder osv från det) för att hinna till dansen, vi skulle ha Sigge Modigh, så det ville jag absolut inte missa. Jag satt på tunnelbanan, åkte precis från Östermalmstorg. Tanten som suttit mitt emot mig i den andra fyran har suttit och hållit för öronen hela resan (det var ett gammalt tåg, så det gnisslade till ibland), tar plötsligt ur fingrarna ur öronen och säger till sin man (som sitter mittemot): "Det stod två killar där och pussades, fy fan vad äckligt. Fy fan vad äckligt".

Jag trodde inte mina öron! Att det finns folk som säger sådant! DET om något är äckligt. Fyfan!

Kärlek är vackert, vem det än är det gäller. Kärlek är det finaste som finns.

Jag kom i alla fall fram till Base och klockan blir 13.40 (det är då vi börjar). Klockan blir 13:50, ingen lärare syns till. Det blir panikfix så att vi får en annan lärare, Filippa. Det börjar bra, som vanligt, ni vet uppvärmning, pliéer, tenduer, developéer, snabbstretch. Och sen: styrka. Många situps och en kort planka. Filippa stängde av musiken och vi slappnade av. (Då trodde jag det var över, tji fick jag.) Hon bad oss att tänka på ett mål, en anledning, till varför vi ska stå två minuter i plankan. Jag bestämde mig att jag skulle stå i plankan i två minuter för att jag ska bli bäst och för att jag måste bevisa för mig själv att mitt psyke är starkare än min kropp.

Redan efter en halv minut eller så började jag skaka, jag visste att det skulle bli så- Först lite, sen mer och mer. Till slut skakade hela min kropp så mycket att jag hade svårt att stå kvar. Magen lade av, ryggen fick ta mer av tyngden. Min kropp vred sig för att ta tag med andra, mer fungerande, muskler, det gick inte så bra. Jag försökte ta tag i magen igen, men det var omöjligt. Min kropp ville inte lyda. Fyrtio sekunder kvar!  JAG MÅSTE STÅ KVAR. Det var så jobbigt. FANFANFAN Tio sekunder kvar! TIO NIO ÅTTA SJU... Jag räknade med högt. Försökte peppa mig själv och min skakande kropp. NOLL! Jag bröt ihop. Kroppens totala avslappning och min tunga, tunga andning. Tårarna tog över. Jävlar.

Det var inte slut än. Det kom mer styrka. Armarna var näst på tur. Vi satt i skräddarställning och höll armarna rakt ut åt sidorna. Det var helt okej till en början, men efter ett tag slutade även armarna lyssna på mig. De böjdes, sänktes, axeln åkte upp. Jag försökte sträcka, försökte pressa ner axlarna. Men det var stört omöjligt. Sakta men säkert lade mina armar av, men jag gav inte upp. Jag fick inte ge upp! Det tog slut och min kropp var utmattad, liksom mitt psyke. Det tar en sån enorm energi att vägra ge upp!

Vad vill jag komma fram till här då?

Jo, Jag insåg idag att det är pinsamt hur svag jag är. Även om det inte är så konstigt eftersom jag knappt tränar någon styrka alls numer. Jag är svag. Men fan vad stark jag är mentalt. Min viljestyrka finns! Fysisk styrka är någonting man kan bygga upp relativt lätt, visst kan man bygga upp mentala styrkan också, men det tror jag är svårare.

det var väl roligt, hurra!

det. snöar. DET ÄR INTE ENS NOVEMBER FÖR BÖVELEN!
jag har inte hunnit köpa vinterskor. stackars mina nytvättade converse.
AAAAAH
(Jag hade tänkt skriva en lista på varför hösten är himla fin, men jag tror jag ångrar mig nu. OCH NU ÄR DET ETT FETT SNÖTÄCKE PÅ TRÄDEN OCKSÅ, QU'EST-CE QUE C'EST?!)

saker ni (kanske) inte visste om mig.

Jag har druckit kobrasprit.

Jag var hemma hos Saga på hennes artonårsdag, åt våfflor och tittade på fula bilder på Saga, då hennes pappa langade upp en flaska med något som såg ut som om det kom direkt från Svarvändargränden (ni vet den där läskiga gatan i Harry Potter). En glasflaska innehållandes ett kobralik, ja ni vet så som man klassiskt ser kobror, den stod upp och hade sköldarna utfällda. Död. Mycket suspekt, ännu mer när jag fick reda på att den kommer från Vietnam och är minst tio år gammal. Men man får ju inte vara feg, så jag signade upp för en klunk. Först faktiskt.

Det smakade inte så farligt, vanlig sprit liksom, till en början. För efter entvåtre sekunder kom eftersmaken. Den smakade verkligen lik, eller ja, inte för att jag någonsin smakat på ett annat lik, men ändå. Och andedräkten kunde döda vilken fluga som helst samt paralysera Vilma. Det var nog värre för dem än för mig.

Fantastiskt äckligt, men inte outhärdligt. Och ganska häftigt att ha på sitt cv. Vad det nu ska vara bra till.

pussen.

shake your moneymaker.

jag hade på mig min fasters gamla byxor idag. de är blåa och jävlarnsanama, vad de är höga. och tajta. detta resulterar i en ganska framträdande rompa. följdaktligen fick jag hälsningen: "hej, rumpa!" av alice idag. det kändes bra.

pussen.

Stockholm i svartvitt, oktober 2010.

foton: Stina Stjernkvist

pussen.

en tanke bara.

and i'll be dancing with myself.

Nu börjar jag om från början. Nytt namn, ny bloggportal, nya tag. En rejäl höststädning helt enkelt, rensa tankarna och styra upp allt jag vill ta vara på.

Kanske till och med börja skriva med både gemener och versaler?

Den här bloggen ska bygga på viljan att skriva, viljan att dela med mig. Och när jag inte vill det kommer jag inte låta bloggen vara en börda, utan vänta tills den där längtan växer fram igen.

 pussen.