alexander ekmans triptych: a study of entertainment.

jag kom precis hem från dansens hus. såg alexander ekmans triptych: a study of entertainment.
jag tyckte den var
fantastisk
rolig
underbar
överraskande
annorlunda

men jag blev även lite besviken, det ska jag inte sticka under stolen med. jag blev besviken på tredje akten. första var nämligen helt otrolig, underhållande, snabb i vändningarna, överraskande, nytänkande (fast ändå inte) och ute i foajén under pausen var det också fantastiskt.

så kom vi in i salongen igen för att se tredje delen. förväntningarna tryckte mot taket. och det som visas på scen är en man i svarta boxers som rör sig med mycket motstånd (som saga sa: han har muskler jag inte ens visste fanns), muskelarbete på hög nivå. projicerad på väggen är en klocka som räknar sekunder, minuter, timmar. resten av scenen består av utspridda dansare som drar i band fastsatta på olika ställen av scenen. de rör sig i slow motion. denna scenbild förblir oförändrad i en sisådär tio minuter. (klockan började ticka långsammare och långsammare.)

(jag tror att) jag förstår själva grejen med akten i sig. men det var ett sånt antiklimax efter en up-tempo, vitsig första akt. byt plats på akterna alexander ekman?

allt som allt var a study of entertainment just vad det var: underhållning. och första akten kommer ligga mig mycket varmt om hjärtat ett tag framöver, den tog mig med absolut storm.

pussen.