Blivande kulturtant Stina Stjernkvist kom precis hem från moderna dansteatern och Kenneth Kvarnströms "XPSD". Exposed.
Det var så vackert och behagligt för ögat att se på. Dans, dans, dans, dans, bara en massa dans. Och det var inte flummigt, det var bara så vackert. Precis perfekt längd.
Jag upplevde verket som så himla fint, inte bara visuellt, utan även emotionellt. Jag blev väldigt rörd av det, och det konstiga är att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det var (och då vet man att det var bra). Verket utstrålade verkligen en stark tillit dansarna emellan. Åh.
Ljudet, ljuset, dansen. Mmmh.
Och jag kan inte fatta att vi ska få dansa med dem i januari. Vi. ska. få. dansa. med. dem. Jag ser så mycket fram emot det så jag-vet-inte-vad. Nu måste jag skriva en dansanalys på den också som Kenneth ska få läsa. Heeeeh, nej?
(imorgon bitti klockan fyra åker mina fina till Berlin.)
pussen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar