I torsdags hade Södra Latins avgångsklass (dvs. vi) sin sista föreställning i Sverige. Sorgligt men ändå fint.
Vecka 47 var produktionsvecka. Den bästa och värsta veckan på året, fast mest år bästa-hållet.
Vi repade och repade och repade. Sååå mycket. Ni anar inte.
Nikita.
Saga.
Och så provade vi ut kostym. Först hade vi tänkt mjuka färger, typ mörkgrönt, ljusrosa och så. Men det blev heelt fel och bara skogsmulligt. Så vi trotsade alla mens-regler i världen och bestämde oss för vitt.
Plus vitsminkning. Till och med vit mascara (vilket jag kom på är hur snyggt som helst!)
Musiken fixades. Vi fick ju specialskriven musik av Bård Ericson, vår nyfunna musikarvän. Han är så himla duktig.
Vitt,
Vitt.
Sen kom vi till teatern. Teater Replica. Den var sådär måste jag säga, inte så bra ljusutrustning och så, men bra scen.
På onsdagen tillbringade vi sex och en halv timme på teatern med att plocka ner lampor...
...plocka ner änne fler lampor...
(...leka lite emellan...)
... och sätta upp lampor.
Schleu.
Såhär glad var jag, tydligen.
Såhär glad var Minda.
Och pratades en hel del. Inte orkar man koncentrera sig hela tiden.
http://www.youtube.com/watch?v=a1Y73sPHKxw
Vilma.
Lisen. Vår egna lilla super mario!
Vilma.
Ljus-Johan fick en gloria när han jobbade. Så bra är han.
Sen fick jag pilla lite på ljusbordet också. (Fast det här är ljudbordet, men det var snyggare.)
Animationen som rullade under hela föreställningen gjorde vår språkarvän Ernst. Han är typ bäst!
Sen var det dags för ljusrep.
Schleu.
.2991
(Alla ville vara med och säga sin mening om ljuset!)
Klockan halv tolv slutade vi på teatern och fick gå hem för några timmars sömn innan premiärdagen skulle gry. Iiihh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar