saker ni (kanske) inte visste om mig. 3

Jag har varit på mountainbikekollo - fyra år i rad.

anno 2003

 Här, på Rutsbrogården i Dalarna tillbringade jag mina somrar.

Sommaren 2003 och jag var tio år, gick på mitt elfte. Jag åkte till Dalarna och lärde känna cyklar, landet och nya vänner. Jag var alltid sist när vi cyklade, vilket kanske inte var så konstigt eftersom jag var yngst.

 Jag gjorde så många grejer jag aldrig hade gjort förut. Och ja, det är jag som sitter där bak. Tio år gammal, stickad lila tröja, siemenskeps och en glugg i munnen (fast det ser man inte). På bilden cyklar vi dressin, det var på väg till hajkplatsen. Där grillade vi hajkbanan och sov i tält.

Vi åkte vattenskidor och klättrade i berg.

jag kan tyvärr inte hitta bilderna från 2004. det kanske är lika bra det...

 anno 2005

 Det var aldrig många tjejer på mountainbikelägrena. Detta betydde såklart att vi fick vissa fördelar. Det här är till exempel från när vi hade en tjejkväll, bara vi fem tjejer i en liten stuga ute i skogen. Vi åt kakor och bara pratade. Så himla mysigt. Jag kommer ihåg att jag en dag fick åka med Josse, en av ledarna, och handla inför discot vi skulle ha. I bilen lyssnade vi på Timbuktus "Det löser sig", den hade precis släppts och var jätteinne.

 Vi åkte på hajk igen. Jag var kär i han i röd tröja. Nu kommer jag inte ens ihåg vad han heter (tror det var Felix, kanske), men han var inte intresserad av mig. Vilde frågade honom om han hade någon flickvän, för att hjälpa mig liksom. Han undrade varför Vilde frågade, Vilde sa att hon frågade för någon annan. Varpå han kommer in i vårt rum där jag och Rebecca är. Frågar vem det är som undrar, Rebecca paniksäger "inte jag!". Och så var det inte så många fler att välja på. Jag skämdes så mycket.

Vem skulle banga på denna skönhet, säg? Jag kommer också ihåg att killarna det här året var så fantastiskt äckliga så jag aldrig har varit med om liknande. De tyckte det var otroligt roligt att prutta, helst ljudligt och luktrikt, varpå alla av dem skrek i kör "SUNA" (anus baklänges).

De hade även en sorts "invigning" för att man skulle vara med i gänget. Tack och lov var jag, som tjej, redan utesluten. Denna invigning gick ut på att stoppa upp en penna därbak. Det är helt sant och jag fattade inte hur sjukt det var förrän jag kommit att tänka på det nu i efterhand.

anno 2006

2006 var vi inte så många på kollot. Sju barn och tre vuxna, det blev mest som en enda stor, mysig familj.(Tre år senare skulle det visa sig att jag hamnade i samma klass som guzzen längst ut till vänster, men det är en hela annan historia)

Vi backklättrade och jag blev omöjligt förälskad (fast den visade det sig att det inte var så omöjligt)

Charmig som vanligt.

Det var det.