igår såg jag filmen om/till pina bausch på bio rio i hornstull som för övrigt är stockholms bästa biograf, man slipper liksom känna som att man är inuti någon (allt det röda) plus att det känns lite fräschare och mer på riktigt utan popcorn-och-cola-konceptet.
filmen? jo. den var i 3D så man var tvungen att ha på sig fula glasögon,
diggar inte riktigt den grejen eftersom det känns som att man är lite
avskärmad. men det var helt ok-häftigt i övrigt, det bästa var att det såg ut som att texten i början
svävade i luften framför.
filmen som så var ganska hoppig och inget riktigt narrativ fanns att följa. dock tycker jag inte att det störde så mycket, jag kände ändå att pina-andan, kläderna och rörelsemönsterna hade ett tema som fick de korta scenerna att flyta samman.
det var lite som en karamellburk.
fantastiska miljöer.
scenografin!
jag blev väldigt inspirerad av pina och var efter filmen genuint ledsen för att hon nu är död och jag aldrig kommer få träffa denna fantastiska kvinna. (scenen med mannen som dansar framför ett stup är en av mina favoritscener, kolla på trailern nedan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar